Mamma Roma

“Mamma Roma” är Pier Paolo Pasolinis andra film. Innan dess hade han arbetat som manusförfattare åt andra regissörer, bland annat genom att skriva manuset till Bernardo Bertoluccis debutfilm “La commare secca” och dialoger till Federico Fellinis filmer ”Cabirias nätter” och ”Det ljuva livet”. Pasolini var dock missnöjd med hur andra regissörer tolkade hans manus och bestämde sig för att regissera själv. Anna Magnani, en av Italiens största filmstjärnor på den tiden, imponerades av Pasolinis regidebut “Snyltaren” och ville absolut medverka i den unge regissörens nästa projekt. Manuset till “Mamma Roma” skrevs av Pasolini speciellt för Anna Magnani och baserades på en verklig händelse där en ung man vid namn Marcello Elisei dog i fängelse. Filmen blandar element från den italienska neorealismen (som Pasolini för övrigt tog avstånd från) med hans egen “marxistisk-katolska” övertygelse. Den utforskar teman som klassklyftor, moral och identitet med Pasolinis karakteristiska poetiska realism.

“Mamma Roma” hade premiär på filmfestivalen i Venedig i augusti 1962. Samma dag lämnades en polisanmälan in som hävdade att filmen var “stötande för god moral” och “stred mot allmän anständighet” på grund av det använda språket, men anmälan avslogs av en domare fem dagar senare. Under premiären i Rom den 22 september utsattes biografen Quattro Fontane för våldsamma protester från nyfascister och Pasolini blev inblandad i ett handgemäng. Samtidigt mötte filmen även kritik från vänsterhåll. Trots alla kontroverser blev “Mamma Roma” Pasolinis internationella genombrott och etablerade honom som en av sin generations viktigaste italienska regissörer.

“Mamma Roma” fick nytt liv när filmen släpptes på amerikanska biografer 1995, 32 år efter sin premiär, på initiativ av Martin Scorsese. Sedan dess har filmens popularitet bland cineaster bara vuxit, och den anses vara en av den kontroversielle italienske regissören Pier Paolo Pasolinis viktigaste mästerverk. En ny restaurering i 4K gjordes till Pasolinis 100-årsjubileum år 2022 och har sedan dess visats på cinematek, filmfestivaler och retrospektiv runt om i världen. Nu blir den också tillgänglig för Sverige och Norden.

Om ni driver en biograf och är intresserade av att boka en visning, vänligen mejla oss på cinema@maywin.com.

A punchy, gorgeous masterpiece, filled to bursting with the director’s trademark dialogue, early neo-realism, and enough beautiful cinematography (by Tonino Delli Colli, of Once Upon a Time in the West, Seven Beauties, and Polanski’s recent Death and the Maiden) to bring most any lover of films to his or her knees.
Austin Chrinicle

Pasolini wanted to make his films exactly as he wrote poems or novels, “to be author of my own work at every moment”. He did not want to co-author films in the industry sense of transferring a script to the screen, and this included generally not using professional actors “who carry a consciousness with them, an idea of the character added to my own”. Pasolini nevertheless chose Anna Magnani for the role of Mamma Roma because she had been identified with Rome since her appearance in Roma, città aperta (Roberto Rossellini, 1945).
Senses of Film